Mordet på Sarah Halimi väcker stor ilska i Frankrike | SR

– Här i Belleville har kineser, araber och judar alltid levt i harmoni, säger Noemi Akouka.

– Men det som hände där borta har förstört något, säger hon och pekar mot gatan där Sarah Halimi bodde i 30 år fram till den dag hon blev misshandlad och mördad i sitt hem.

Sedan dess är det spänt här i området, säger Noemi Akouka, som är rektor för en judisk skola i Belleville.

Det var natten mellan den 3 och 4 april som Sarah Halimis 27-årige granne – en fransk-malisk man – ska ha brutit sig in i hennes lägenhet, misshandlat henne i minst en halvtimma och sedan kastat ut henne från balkongen på tredje våningen.

Under misshandeln ska gärningsmannen, enligt vittnen, ha ropat Allahu akbar. Han ska ha reciterat verser ur koranen och kallat Sarah Halimi för sheitan, som betyder satan på arabiska.

– Det här är etablerade fakta, insisterar William Goldnadel, en advokat som representerar familjen Halimi och som ofta medverkar i fransk media.

– Men jag kan också tolka dessa fakta, säger han när vi ses på hans kontor i Paris 8:e arrondissement.

– Jag tror att vi har att göra med en antisemitisk islamist, en person som rört sig i radikala miljöer och som redan innan mordet verbalt trakasserat Sarah Halimi och hennes släktingar och kallat de “sales juifs” – smutsiga judar.

Det har ännu inte etablerats om den misstänkte gärningsmannen radikaliserats eller om han var politiskt motiverad, men enligt advokaten William Goldnadel råder det inga tvivel om att han är islamist – och, säger han, det finns ingen islamist som inte också är antisemit.

Den misstänkte gärningsmannen har placerats på en psykiatrisk institution men Sarah Halimis släktingar och deras advokater kräver att rättsväsendet ska utreda mordet som ett antisemitiskt hatbrott.

Vad mer krävs egentligen för att man ska gå med på att utreda huruvida offret valdes ut på grund av att hon var judinna, undrar William Goldnadel?

Mordet på Sarah Halimi skedde under slutspurten av Frankrikes valkampanj och det dröjde innan det fick medial uppmärksamhet. I juni – två månader efter mordet – publicerade 17 framstående franska intellektuella ett öppet brev i tidningen Le Figaro med rubriken “Sanningen om mordet på Sarah Halimi måste fram”.

– Våra ledare måste få upp ögonen för vad som händer i det här landet, skrev de.

Men politiskt sett är det en känslig fråga, menar författaren och journalisten Marc Weitzmann som noggrant följt fallet Sarah Halimi. Ingen ville ta upp det under valkampanjen, säger han.

När den franska extrem-högern fördömer antijudiskt våld är motivet egentligen att kritisera invandring. Andra politiker är rädda för att ta upp frågan eftersom de inte vill förknippas med extremhögern. Och inom vänstern är man rädd att bli anklagad för islamofobi, säger Marc Weitzmann.

För många franska judar har mordet på Sarah Halimi väckt minnen av tidigare våldshandlingar, säger Marc Weitzmann när vi möts i hjärtat av stadsdelen Belleville i östra Paris.

Vi står halvvägs mellan två mordplatser, berättar han. Sarah Halimis lägenhet och en parkeringsplats där en ung judisk man mördades av sin muslimske granne för 15 år sedan.

– Efter mordet ropade han att han hade dödat en jude och skulle komma till himlen. Han skickades också till en psykiatrisk institution och blev aldrig åtalad för mord.

Belleville betyder bokstavligen “vacker stad”. På en trottoar intill huvudgatan har någon tryckt ordet Babelville. Alla möjliga språk hörs nämligen här.

På fredagsmarknaden drivs många av stånden av araber som säljer frukt, grönsaker, oliver och skönhetsprodukter.

I närheten ligger Paris China Town som växte fram på 80-talet och intill metro-stationen spelar en man traditionella, kinesiska instrument. Här finns också en och annan judisk butik, synagoga och skola. Under 30- och 60-talen bosatte sig många judar här i Belleville. Först kom de från Tyskland och sedan från Nordafrika.

Nu flyttar många unga fransmän in och idag beskrivs stadsdelen både som mångkulturell och som Bobo – bourgeois bohemisk.

En kort promenad från den judiska skolan och från Sarah Halimis lägenhet ligger en moské. Jag råkar gå förbi just då fredagsbönen avslutats och det strömmar ut män från moskén. Jag vill veta hur de upplever stämningen i Belleville men blir snart ombedd att gå därifrån.

Jag går med på att slå av bandspelaren och gå men då kommer en man fram och säger att han gärna vill prata. Han heter Ali och säger att Belleville är ett livligt område, att han trivs här och att de olika grupperna som bor i Belleville kommer väl överens.

Ali har aldrig hört talas om Sarah Halimi men vill förmedla att inom Islam är det förbjudet med våld. Islam är fredens religion, säger han, men det finns de som är dåligt informerade och som är styrda till att skylla allt ont på Islam. Och det är Israel som ligger bakom det, förklarar Ali.

– De har sagt att de vill bekämpa Islam genom muslimerna, säger Ali.

Jag hänger inte riktigt med och frågar: Vilka är det som försöker bekämpa Islam?

– De som styr världen, svarar han.

Några dagar innan jag träffar Ali utanför mosken i Belleville har president Emmanuel Macron för första gången uttalat sig om mordet på Sarah Halimi. I ett tal sa han att det franska rättssystemet måste bringa klarhet i mordet, “trots mördarens egna förnekelser”.

Vissa välkomnade talet som ett starkt ställningstagande mot antisemitism.

Advokaten William Goldnadel. som alltså representerar Sarah Halimis bror och syster, säger att han var nöjd med uttalandet. Men att han personligen tvivlar på att Emmanuel Macron kommer lyckas tackla antisemitismen i Frankrike. Presidenten har nämligen svårt att tala öppet om den antisemitism som finns bland vissa franska muslimer, menar William Goldnadel.

Men varför är det så viktigt att rättsväsendet och det franska samhället i stort betraktar mordet på den 65-åriga Sarah Halimi som en antisemitisk handling? Varför är det viktigt att tala om just islamistisk antisemitism?

Den främsta anledningen, säger William Goldnadel, är att det inte går att bota en sjukdom utan att först ställa rätt diagnos.